Kapitel 1

De som har sett mina ord, accepterar de dem verkligen? Känner ni mig verkligen? Har ni verkligen lärt er att lyda? Uppoffrar ni er uppriktigt för mig? Har ni verkligen burit ett starkt och orubbligt vittnesbörd om mig inför den stora röda draken? Drar er hängivenhet verkligen skam över den stora röda draken? Endast genom mina ords prövning kan jag uppnå mitt mål att rena kyrkan och välja ut dem som uppriktigt älskar mig. Skulle någon kunna lära känna mig om jag inte arbetade på det sättet? Vilka skulle komma att lära känna mitt majestät, min vrede och min visdom genom mina ord? Eftersom jag har påbörjat mitt verk kommer jag helt visst att avsluta det, men det är ändå jag som lodar människornas hjärtan på djupet. Uppriktigt sagt finns det ingen bland människorna som känner mig helt och hållet, så jag använder ord för att vägleda alla människor, för att leda dem allesamman in i en ny era. I slutändan kommer jag att använda ord till att fullborda hela mitt verk och få alla som uppriktigt älskar mig att återvända i underkastelse till mitt rike, för att leva inför min tron. Situationen i dag är inte som den en gång var och mitt verk har kommit fram till en ny startpunkt. Därför kommer ett nytt tillvägagångssätt att tillämpas: Alla som ser mitt ord och accepterar det som sitt liv är folk i mitt rike, och eftersom de är i mitt rike är de mitt rikes folk. Även om de blir kallade mitt folk är den titeln på inget vis sämre än att bli kallade mina ”söner”, eftersom de accepterar mitt ords vägledning. Eftersom de har blivit ett Guds folk måste de alla tjäna med fullständig hängivenhet och uppfylla sina plikter i mitt rike. Den som bryter mot mina administrativa påbud måste ta emot mitt straff. Det här är mitt råd till alla.

Ett nytt tillvägagångssätt har nu införts och det förra behöver inte nämnas igen. Men, precis som jag har sagt förut: Jag står fast vid det jag säger och det jag står fast vid slutför jag alltid och ingen kan ändra på det – det är en absoluthet. Vare sig det är ord jag har sagt förr i tiden eller ord jag kommer att säga i framtiden, kommer jag att se till att alla besannas, ett efter ett, och låta hela mänskligheten se dem besannas. Det här är principen bakom mina ord och mitt verk. Eftersom uppförandet av kyrkan redan har utförts är det inte längre kyrkobyggandets era utan i stället den era då riket framgångsrikt ska byggas. Men så länge ni är kvar på jorden kommer människornas församlingar på jorden att fortsätta kallas ”kyrkan”. Trots det är kyrkans innersta natur inte likadan som den en gång var – den är en kyrka som framgångsrikt har byggts upp. Därför säger jag att mitt rike redan har kommit ner till jorden. Ingen kan begripa roten till mina ord, och inte heller vet de varför jag uttalar dem. Utifrån det sätt jag talar på i dag kommer ni att uppleva en gudomlig uppenbarelse. En del kanske brister ut i högljudd och bitter gråt; en del kanske är rädda att det är så här jag talar; en del kanske klamrar sig fast vid sina konservativa åsikter medan de iakttar vartenda steg jag tar; en del kanske ångrar att de klagade eller gjorde motstånd mot mig på den tiden; en del kanske i all tysthet gläds över att få nytt liv eftersom de aldrig har avvikit från mitt namn. Det kanske finns några som, efter att för länge sedan ha ”plågats” av mina ord tills de var halvdöda, modfällda och nedslagna, inte längre kan förmå sig att hörsamma orden jag talar, även om jag har förändrat mitt uttryckssätt; eller andra som eftersom de har tjänat mig hängivet fram till en viss punkt, utan att klaga eller tvivla, i dag är så lyckligt lottade att de får erhålla befrielse och känna obeskrivlig tacksamhet mot mig i sina hjärtan. Alla omständigheter ovan gäller för varje människa i olika hög grad. Men eftersom det förflutna är förflutet och nuet redan är här finns det ingen anledning längre att nostalgiskt längta efter gårdagen eller att grubbla över framtiden. Vemhelst som går emot verkligheten och inte gör saker och ting enligt min vägledning kan inte nå ett gott slut utan kommer bara att dra olycka över sig själv, eftersom hon är mänsklig. Av allt som sker i universum finns det inget som jag inte får sista ordet över. Finns det något som inte ligger i mina händer? Allt jag säger sker, och vem av alla människor kan få mig att ändra mig? Kan det vara förbundet jag slöt på jorden? Inget kan hindra min plan från att gå framåt; jag är ständigt närvarande i mitt verk liksom i planen för min förvaltning. Vem av alla människor kan lägga näsan i blöt? Är det inte jag som personligen har arrangerat det här? Att träda in i denna sfär i dag avviker inte från min plan eller från det jag har förutsett; alltsamman var bestämt av mig för länge sedan. Vilka av er kan begripa det här steget i min plan? Mitt folk kommer utan tvekan att lyssna till min röst, och varenda en av dem som uppriktigt älskar mig ska utan tvekan komma åter inför min tron.

20 februari 1992

Föregående: Inledning

Nästa: Kapitel 2

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.
Kontakta oss
Kontakta oss via Messenger

Relaterat innehåll

Vägen … (1)

Det finns ingen som under sitt liv vet vilka bakslag hon kommer att möta, eller som vet vilken sorts förfining hon kommer att bli föremål...

Gud själv, den unike V

Guds helighet (II)Förra gången samtalade vi om ett mycket viktigt ämne – ett ämne som människor ofta har diskuterat förut – och det är ett...

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok