Arbete och inträde (1)

Ända sedan människorna slog in på den rätta vägen till tro på Gud, har det funnits mycket som de fortfarande är osäkra på. De är fortfarande fullständigt förvirrade när det gäller Guds verk och när det gäller mycket av det arbete de bör utföra. Detta beror, å ena sidan, på deras avvikande erfarenheter och deras begränsade förmåga att ta emot; å andra sidan beror det på att Guds verk ännu inte har fört fram människorna till detta stadium. Därför är alla tvehågsna i de flesta andliga frågor. Ni är inte bara osäkra på vad ni bör inträda i, ni är ännu mer okunniga om Guds verk. Detta är mer än bara en fråga om era brister: Det är ett stort fel som är gemensamt för alla i den religiösa världen. Häri ligger nyckeln till varför människor inte känner Gud, detta fel är alltså en gemensam defekt som delas av alla dem som söker honom. Inte en enda människa har någonsin känt Gud eller ens sett hans sanna ansikte. Det är på grund av detta som Guds verk blir lika mödosamt som att flytta ett berg eller torrlägga havet. Så många människor har offrat sina liv för Guds verk; så många har fördrivits på grund av hans verk; så många har för hans verks skull plågats till döds; så många har dött orättfärdigt med ögonen fulla av tårar på grund av kärleken till Gud; så många har utsatts för grym och omänsklig förföljelse. ... Att dessa tragedier sker – beror inte allt på att människorna saknar kunskap om Gud? Hur kan någon som inte känner Gud ha fräckheten att komma inför honom? Hur kan någon som tror på Gud och ändå förföljer honom ha fräckheten att komma inför honom? Denna otillräcklighet gäller inte bara dem som finns i den religiösa världen, utan den är snarare gemensam för både er och dem. Människor tror på Gud utan att känna honom; det är av denna enda anledning som de inte vördar Gud i sina hjärtan och inte fruktar honom i sina hjärtan. Det finns rent av människor som, öppet och skamlöst, utför det arbete som de föreställer sig i sin egen fantasi i denna ström och går omkring och utför det arbete som Gud har uppdragit åt dem enligt deras egna krav och omåttliga begär. Många människor handlar okontrollerat, de visar ingen respekt för Gud utan följer sin egen vilja. Är inte dessa exempel perfekta manifestationer av människornas själviska hjärtan? Visar inte dessa exempel tydligt överflödet av bedrägeri hos människorna? Människor kan förvisso vara synnerligen intelligenta, men hur kan deras gåvor ersätta Guds verk? Människorna kanske verkligen bryr sig om Guds börda, men de får inte handla alltför själviskt. Är människors gärningar verkligen lika Guds? Kan någon vara säker till hundra procent? Att vittna om Gud, att ärva hans härlighet – det är Gud som gör ett undantag och lyfter människor; hur skulle människorna kunna vara värdiga? Guds verk har just börjat, och hans ord har just börjat talas. Nu känner människorna sig nöjda med sig själva, men är inte detta helt enkelt inställsam ödmjukhet? De förstår alldeles för lite. Inte ens den mest begåvade teoretiker, den mest vältalige talare, kan beskriva hela Guds överflödande rikedom, så hur mycket mindre kan ni göra det? Ni bör inte placera ert eget värde högre än himlen, utan ni bör snarare betrakta er själva som ringare än någon av dessa förnuftiga människor som försöker älska Gud. Detta är den väg ni ska följa för att träda in: att se er själva som betydligt ringare än alla andra. Varför har ni så höga tankar om er själva? Varför uppskatta er själva så högt? På den långa livsresan har ni bara tagit de första stegen. Allt ni ser är Guds arm, inte hela Gud. Det anstår er att se mer av Guds verk, att upptäcka mer av det som ni bör träda in i, för ni har förändrats alltför lite.

När Gud fullkomnar människan och förvandlar hennes sinnelag upphör hans verk aldrig, eftersom människan har alltför många brister och inte alls lever upp till hans krav. Och därför kan man säga att i Guds ögon kommer ni för alltid att vara nyfödda spädbarn, med mycket få av de egenskaper som behagar honom, för ni är ingenting annat än levande varelser i Guds händer. Om en människa blir självbelåten, skulle Gud då inte avsky henne? Att säga att ni kan tillfredsställa Gud i dag är att tala utifrån er köttsliga kropps begränsade perspektiv; om ni verkligen skulle tävla mot Gud, skulle ni besegras för alltid på arenan. Människans kött har aldrig någonsin upplevt seger. Endast genom den helige Andes verk är det möjligt för människan att ha några försonande drag. I den myriad varelser och ting som Gud har skapat är människan förvisso den lägsta. Även om hon är herre över allting, är människan den enda varelse som utsätts för Satans bedrägeri, den enda som faller offer för hans fördärv på en oändlig mängd sätt. Människan har aldrig haft makt över sig själv. De flesta människor lever i Satans vidriga välde och utsätts för hans hån; han retar dem på många olika sätt tills de bara är till hälften levande och får utstå alla växlingar, alla vedermödor i människornas värld. Efter att ha lekt med dem beseglar Satan deras öde. Och därför lever människor hela sitt liv förvirrade och vimmelkantiga; inte en enda gång får de åtnjuta det goda som Gud har berett för dem, i stället skadas de av Satan och lämnas i spillror. I dag har de blivit så förslappade och likgiltiga att de helt enkelt inte har lust att bry sig om Guds verk. Om människor inte har lust att bry sig om Guds verk, är deras erfarenhet dömd att för alltid förbli fragmentiserad och ofullständig, och platsen för deras inträde kommer för alltid att vara tom. Under de tusentals år som förflutit sedan Gud kom in i världen har ett antal människor med höga ideal anlitats av Gud för att arbeta för honom ett antal år; men de som känner hans verk är så få att de nästan inte finns. Därför tar ett oräkneligt antal människor på sig rollen att motarbeta Gud samtidigt som de arbetar för honom, därför att de, hellre än att utföra hans verk, i själva verket utför mänskligt arbete i en ställning som Gud har gett dem. Kan det kallas arbete? Hur kan de träda in? Mänskligheten har tagit emot Guds nåd och begravt den. Av dem som sedan generationer tillbaka utför hans verk är det därför inte många som får träda in. De talar helt enkelt inte om att känna Guds verk, för de förstår alltför lite av Guds visdom. Man kan säga att även om det finns många som tjänar Gud, har de inte kunnat se hur upphöjd han är, och det är därför som alla har satt sig själva i Guds ställe för att dyrkas av andra.

Gud har förblivit dold i skapelsen i så många år; han har iakttagit så många vårar och höstar genom ett beslöjande dis; han har blickat ner från den tredje himlen så många dagar och nätter; han har vandrat omkring bland människorna i så många månader och år. Han har suttit ovanför alla människor och lugnt väntat under så många kalla vintrar. Inte en enda gång har han visat sig öppet för någon, inte gett ifrån sig ett enda ljud, och han går sin väg utan något tecken och återvänder lika stilla. Vem kan känna hans sanna ansikte? Han har aldrig talat med människan, aldrig framträtt för människan. Hur lätt är det för människorna att utföra det verk som Gud har uppdragit åt dem? De inser föga att det svåraste av allt är att lära känna honom. I dag har Gud talat till människan, men människan har aldrig känt honom, därför att hennes inträde i livet är alltför begränsat och ytligt. Utifrån hans perspektiv är människorna inte alls lämpade att träda fram inför Gud. De har alltför liten kunskap om Gud och drar sig alltför långt undan honom. Dessutom är de hjärtan med vilka de tror på Gud alltför komplicerade, och de har helt enkelt inte Guds avbild i sina hjärtans innersta. Följden är att Guds mödosamma ansträngningar och hans verk, likt stycken av guld begravda i sanden, inte kan avge en strimma av ljus. För Gud är dessa människors kaliber, motiv och åsikter ytterst motbjudande. Utarmade när det gäller förmågan att ta emot, okänsliga intill känslolöshet, förnedrade och degenererade, överdrivet fjäskande, svaga och utan viljekraft, måste de ledas så som man leder boskap och hästar. När det gäller deras inträde i anden, eller inträde i Guds verk, bekymrar de sig inte det ringaste och de har inte ett uns beslutsamhet att lida för sanningens skull. Det kommer inte att vara lätt för Gud att göra detta slags människa fullkomlig. Därför är det absolut nödvändigt att ni tar itu med ert inträde från denna utgångspunkt – att ni genom ert arbete och ert inträde börjar lära känna Guds verk.

Föregående: Alla som inte känner Gud är Guds motståndare

Nästa: Arbete och inträde (2)

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.
Kontakta oss
Kontakta oss via Messenger

Relaterat innehåll

Inkarnationens hemlighet (1)

I nådens tidsålder banade Johannes väg för Jesus. Johannes kunde inte utföra Guds verk utan gjorde bara människans plikt. Även om Johannes...

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok