Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Arbete och inträde (4)

Om människan verkligen kan träda in i enlighet med den helige Andes verk, kommer hennes liv snabbt att spira, som ett bambuskott efter ett vårregn. Att döma av de allra flesta människors nuvarande mognad lägger de ingen vikt vid livet utan lägger i stället vikt vid vissa saker som verkar sakna betydelse. Eller också rusar de hit och dit och arbetar planlöst och på ett slumpmässigt och ofokuserat sätt utan att veta åt vilket håll de bör gå och än mindre för vem. De bara “gömmer sig anspråkslöst”. Sanningen är att det är få av er som vet någonting om Guds avsikter när det gäller de sista dagarna. Knappast någon av er känner igen Guds fotspår, och det värsta är att ingen vet vad Gud slutligen kommer att genomföra. Men genom ren fasthet och uthållighet genomgår alla andra människors fostran och hantering, som om de spände musklerna och gjorde sig redo för strid[1] i avvaktan på sin stund av triumf. Jag ska inte kommentera dessa “egendomliga skådespel” bland människorna, men det är en sak som ni alla måste förstå. Just nu utvecklas de flesta människor i riktning mot ett avvikande tillstånd[2], och deras steg mot inträde leder dem till en återvändsgränd.[3] Många kanske tänker att det som människan längtar efter är ett utopia utanför mänsklighetens värld, i tron att det är ett frihetens rike, men så är det faktiskt inte. Eller kanske man skulle kunna säga att människorna redan har irrat vilse. Men oavsett vad människorna gör, vill jag tala om vad det är som människan måste träda in i. Den stora massans företräden och brister är inte huvudämnet för det här samtalet. Jag hoppas att ni allesamman, bröder och systrar, ska kunna ta emot mina ord på rätt sätt och inte missförstå min avsikt.

Gud har inkarnerats på det kinesiska fastlandet eller, som våra landsmän från Hong Kong och Taiwan säger, “det inre Kina”. När Gud kom ner på jorden från himlen där ovan var det ingen i himlen eller på jorden som märkte det, för detta är den sanna innebörden i att Gud återvänder fördold. Han har verkat och levt i köttet under lång tid, och ändå har ingen märkt det. Än idag är det ingen som märker det. Kanske kommer det här att förbli en evig gåta. Att Gud har kommit i köttet denna gång är någonting som människan omöjligen kan bli varse. Oavsett hur omfattande och kraftig påverkan av Andens verksamhet är, förblir Gud alltid oberörd och röjer aldrig någonting. Man kan säga att det här stadiet i hans verk är det samma som om det hade ägt rum i det himmelska riket. Även om det är uppenbart för alla som har ögon att se med, är det ingen som känner igen det. När Gud avslutar detta stadium i sitt verk kommer alla människor att bryta med sin vanliga attityd[4] och vakna upp ur sin långa dröm. Jag kommer ihåg att Gud en gång sade: “Att komma i köttet denna gång är som att falla in i tigerns kula”. Vad detta betyder är att eftersom Gud i denna del av sitt verk kommer i köttet och dessutom föds i den stora röda drakens boning, åtföljs hans ankomst till jorden denna gång, mer än tidigare, av extrem fara. Vad han möter är knivar och gevär, knölpåkar och klubbor; vad han möter är frestelse; vad han möter är skaror av människor vars ansikten är fyllda av mordiska avsikter. Han riskerar att dödas när som helst. Gud kom och förde med sig vrede. Men han kom för att utföra fullkomnandets verk, vilket innebär att han kom för att utföra den andra delen av sitt verk, det som fortsätter efter återlösningsverket. Gud har ägnat den yttersta tankeverksamhet och omsorg åt detta stadium i sitt verk, och han använder alla upptänkliga medel för att undvika attacker av frestelse, håller sig ödmjukt dold och visar aldrig upp sin identitet. När Jesus räddade människorna från korset fullbordade han bara återlösningsverket; han utförde inte fullkomnandets verk. Det var alltså bara hälften av Guds verk som utfördes, och att slutföra återlösningsverket var bara hälften av hela hans plan. När den nya tidsåldern var på väg att börja och den gamla var på väg att ta slut, började Gud Fader tänka över den andra delen av sitt verk och göra förberedelser för den. Denna inkarnation i de sista dagarna hade inte förutsagts tydligt tidigare, vilket lade grunden till den ökade hemlighetsfullhet som omgav Guds människoblivande denna gång. Utan att mänsklighetens massor märkte någonting kom Gud i gryningen till jorden och började sitt liv i köttet. Människor var omedvetna om att denna stund kom. Kanske sov de djupt allesamman; kanske väntade många som höll sig vakna och vakade, och kanske bad många tyst till Gud i himlen. Men bland alla dessa människor var det inte en enda som visste att Gud redan kommit till jorden. Gud arbetade på det här viset för att kunna genomföra sitt verk smidigare och nå bättre resultat, och även för att förebygga ännu fler frestelser. När människan vaknar ur sin vårliga slummer kommer Guds verk att ha avslutats för länge sedan och han kommer att ge sig iväg och avsluta sitt kringflackande liv på jorden. Eftersom Guds verk kräver att Gud handlar och talar i egen person och eftersom det inte finns någon möjlighet för människan att ingripa, har Gud utstått extremt lidande i syfte att komma till jorden och själv utföra verket. Människan är oförmögen att utföra Guds arbete åt honom. Därför utstod Gud faror, som var tusen gånger större än farorna under nådens tidsålder, för att komma ned till det land där den stora röda draken bor och själv utföra sitt verk med all sin tankekraft och omsorg för att återlösa denna skara utarmade människor, denna skara människor som satt fast i en dynghög. Ingen känner till Guds existens men det bekymrar honom inte eftersom det gagnar hans verk i högsta grad. Allesamman är avskyvärda och extremt ondskefulla, så hur skulle de kunna tolerera Guds existens? Detta är anledningen till att Gud alltid kommer till jorden i tystnad. Det spelar ingen roll om människan har sjunkit till grymhetens värsta excesser – Gud låter sig inte beröras av detta utan fortsätter att göra det arbete han måste för att fullgöra det större uppdrag som den himmelske Fadern har anförtrott honom. Vem av er har insett Guds ljuvlighet? Vem visar mer hänsyn till Gud Faders börda än hans son gör? Vem kan förstå Gud Faders vilja? Gud Faders ande i himlen är ofta bekymrad, och hans son på jorden ber ständigt för Gud Faders viljas skull och oroar sig så att hans hjärta är nära att brista. Finns det någon som vet vilken kärlek Gud Fader har till sin son? Finns det någon som känner det hjärta med vilket den älskade sonen saknar Gud Fader? Slitna mellan himmel och jord söker de båda ständigt varandra med blicken i fjärran och följer varandra i anden. O, mänsklighet! När ska du ta hänsyn till Guds hjärta? När ska du förstå Guds avsikt? Fadern och Sonen har alltid varit beroende av varandra. Varför skulle de då vara åtskilda med den ene i himlen därovan och den andre här nere på jorden? Fadern älskar sin son så som Sonen älskar sin fader. Varför måste då Fadern vänta på sin son med så djup och smärtsam längtan? De kanske inte har varit åtskilda länge, men vem vet hur många dagar och nätter Fadern har plågats och försmäktat av längtan efter sin sons snara återkomst? Han iakttar, han sitter i stillhet och han väntar; allt han gör, gör han för att hans älskade son snart ska komma tillbaka. Sonen, som har vandrat till världens ändar: när ska de återförenas? Även om de, när de väl har återförenats, kommer att vara tillsammans i evighet, hur ska han kunna uthärda de tusentals dagar och nätter de är skilda åt, en i himlen därovan och den andre här nere på jorden? Decennier på jorden känns som millennier i himlen. Hur skulle Gud Fader kunna undgå att vara orolig? När Gud kommer till jorden, upplever han den mänskliga världens oräkneliga skiften precis så som människan gör. Gud är oskyldig, så varför skulle han tvingas utstå samma lidande som människan? Inte undra på att Gud längtar så intensivt efter sin son; vem kan förstå Guds hjärta? Gud ger människan alltför mycket; hur kan människan på rätt sätt återgälda Guds hjärta? Men människan ger Gud alltför lite; så med tanke på det, hur skulle Gud kunna undgå att vara orolig?

Knappast någon människa förstår envisheten i Guds sinnesstämning, för människornas kaliber är alltför underlägsen och deras ande helt okänslig, så de varken bryr sig om eller fäster något avseende vid vad Gud gör. Därför är Gud ständigt illa till mods när det gäller människan, som om hennes djuriska natur skulle kunna bryta fram när som helst. Härav kan man se ännu tydligare att Guds ankomst till jorden åtföljs av synnerligen stora frestelser. Men för att göra en skara människor fulltalig har Gud, fylld av härlighet, berättat för människan om alla sina avsikter utan att dölja någonting för henne. Han har fattat ett orubbligt beslut att göra denna skara människor fulltalig, så oavsett vilka umbäranden och frestelser han möter vänder han bort blicken och ignorerar alltsamman. Han utför bara sitt verk tyst och stilla, fast förvissad om att när han en dag har iklätt sig sin härlighet, kommer människan att lära känna honom, och i övertygelsen om att när människan väl har fullkomnats av Gud kommer att förstå Guds hjärta. Just nu kanske det finns människor som frestar Gud, missförstår honom eller klandrar honom; Gud tar inte illa vid sig av detta. När han stiger ned i härlighet kommer alla människor att förstå att allting Gud gör, gör han för mänsklighetens lycka, och de kommer alla att förstå att allt Gud gör, gör han för att mänskligheten ska överleva och få det bättre. Gud kommer med frestelse, och han kommer med majestät och vrede. När Gud lämnar människan, har han redan för länge sedan iklätt sig sin härlighet, och han ger sig av uppfylld av härlighet och i glädje över att återvända. Den Gud som verkar på jorden tar inte illa vid sig oavsett hur mycket människorna avvisar honom. Han fortsätter bara med sitt arbete. Guds skapelse av världen ägde rum för tusentals år sedan. Han har kommit till jorden för att utföra ett omätligt stort verk, och han har upplevt mänsklighetens förkastelse och förtal till fullo. Ingen välkomnar Guds ankomst; han hälsas med kyla. Under dessa tusentals år av svåra pärser har människans beteende för länge sedan sårat Gud djupt. Han bryr sig inte längre om människornas uppror utan har i stället utarbetat en annan plan för att förvandla och rena människan. Allt hån, förtal, förföljelse, motgångar, lidandet på korset, människornas utfrysning och så vidare, som Gud har mött sedan han kom i köttet: Gud har upplevt nog av detta, och när det gäller umbärandena i människornas värld, har den inkarnerade Guden genomlidit alla dessa till fullo. Gud Faders ande i himlen har för länge sedan funnit allt sådant outhärdligt och han lutar huvudet bakåt, sluter ögonen och väntar på att hans älskade son ska återvända. Allt han önskar är att mänskligheten ska lyssna och lyda och, efter att ha känt den största skam inför hans kött, kunna sluta att göra uppror mot honom. Allt han önskar är att mänskligheten ska kunna tro på Guds existens. Han har för länge sedan slutat ställa större krav på människan, för Gud har betalat ett alltför högt pris och ändå är människan liknöjd[5] och tar inte Guds verk på det minsta allvar.

Även om det jag säger idag om Guds verk kan innehålla mycket som är “orimligt och grundlöst”[6], har det likväl djup relevans för människans inträde. Jag talar bara lite om arbete och sedan lite om inträde, men båda aspekterna är lika oumbärliga och när de kombineras är de till ännu större gagn för människans liv. De här två aspekterna kompletterar varandra[7] och är till stort gagn, eftersom de får människorna att förstå Guds vilja bättre och möjliggör kommunikation mellan människorna och Gud. Genom dagens tal om arbete förbättras mänsklighetens relation till Gud ytterligare, den ömsesidiga förståelsen djupnar och människan kan visa större hänsyn till och omsorg om Guds börda; människan förmås att känna vad Gud känner, vara mer förvissad om att hon kommer att förvandlas av Gud och vänta på att Gud ska framträda på nytt. Detta är det enda krav Gud ställer på människan idag – att hon ska leva ut bilden av en som älskar Gud så att ljuset från kristalliseringen av Guds visdom ska blixtra fram i mörkrets tidsålder och så att människans utlevande kan efterlämna en strålande sida i Guds verk som lyser för evigt i Östern och väcker världens uppmärksamhet och allas beundran. Detta är helt visst ett ännu bättre inträde för dem i den nuvarande tidsåldern som älskar Gud.

Fotnoter:

1. “Spänna musklerna och göra sig redo för strid” används i förlöjligande syfte.

2. “Ett abnormt tillstånd” betyder att människornas inträde är avvikande och deras erfarenheter ensidiga.

3. “En återvändsgränd” betyder att den väg som människorna tar går stick i stäv med Guds vilja.

4. “Bryta med sin vanliga attityd” syftar på hur människornas föreställningar och åsikter om Gud förändras så snart de har lärt känna Gud.

5. “Liknöjd” betyder att människorna nonchalerar Guds verk och inte betraktar det som viktigt.

6. “Orimligt och grundlöst” betyder att människorna i grunden är oförmögna att komma åt kärnan i Guds ord och inte har en aning om vad han talar om. Denna fras används ironiskt.

7. “Komplettera varandra” betyder att en kombination av “arbete” och “inträde” i gemenskap skulle vara till ännu större nytta för vår kunskap om Gud.

Föregående:Arbete och inträde (2)

Nästa:Visionen av Guds verk (1)

Relaterat innehåll