Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

2. Jag är inte värdig att se Kristus

Av Huanbao, Liaoning-provinsen

Allt sedan jag först började tro på ‌Allsmäktige Gud, yttersta tidens Kristus, har jag verkligen sett upp till de bröder och systrar som vandrar vid Kristi sida, de som personligen tar emot Kristi ledning och hör hans utlåtelser med sina egna öron. Jag kände att det skulle vara underbart om jag själv en dag skulle kunna höra Kristus tala, och det skulle vara ännu mer fantastiskt om jag skulle kunna se honom med mina egna ögon. Men den senaste tiden har jag genom att lyssna till Kristi tal fått en djup känsla av att jag inte är värdig att se Kristus.

Det var när Predikningar och tal över inträde i livet 1-3 släpptes. Efter att ha lyssnat till den första volymen av tal kände jag att mannen som används av den Helige Ande talade mycket väl. När jag hörde Kristi tal i den andra volymen – vid den tiden visste jag inte att det var hans tal – förmodade jag att det här förmodligen var en ledare under mannen som används av den Helige Ande. Särskilt när Kristus talade angående frågan hur vi ska se på kunskap, hörde jag inga entusiastiska reaktioner från mina bröder och systrar och var säker på att min förmodan var korrekt. Jag kände att talaren inte talade lika väl som mannen den Helige Ande använde, så jag lyssnade inte så noga. När jag lyssnade till den tredje volymen, efter talet av mannen som används av den Helige Ande, hörde jag Kristus säga: ”Angående broderns tal just nu...” och jag blev ännu mer säker på att denna talare måste vara en ledare under mannen som används av den Helig Ande. Detta eftersom att här i världen så talar ledare alltid först och sedan efter dem deras underordnade. Så jag tryckte på knappen, stängde av spelaren och tänkte: ”Jag kan lyssna på det här senare när jag har tid.” Den dagen lärde jag mig från min ledare att det faktiskt var Kristus som talade. Jag blev chockerad och lyssnade slutligen uppmärksamt till varje ord i predikan.

Efter det började jag reflektera: Varför kände jag inte igen Guds röst när han talade till oss, trots att jag längtat så efter att själv få höra Kristus tala? Jag började läsa Guds ord gällande mitt eget tillstånd och såg följande text: ”Alla människor vill se Jesu sanna anlete och alla önskar att få vara med honom. Jag tror inte att någon enda broder eller syster skulle säga att han eller hon är ovillig att se eller vara med Jesus. Innan ni har sett Jesus, det vill säga innan ni har sett den inkarnerade Guden, är det troligt att ni har allehanda idéer om till exempel Jesu utseende, hans sätt att tala, hans sätt att leva och så vidare. Men så snart ni har sett honom på riktigt ändras era idéer snabbt. Hur kommer det sig? Vill ni veta det? Samtidigt som det stämmer att människans tänkande inte kan förbises är det ännu mer oacceptabelt för människan att förändra Kristi substans. Ni betraktar Kristus som en odödlig eller en vis man, men ingen betraktar Kristus som en dödlig man med gudomlig substans. Därför är många av dem som dag och natt längtar efter att få se Gud i själva verket fiender till Gud och oförenliga med honom. Är inte det ett misstag från människans sida? Ni tror ändå fortfarande att er tro och lojalitet räcker för att göra er värdiga att se Kristi anlete, men jag uppmanar er att rusta er med fler ting som är praktiska! Det beror på att många av dem som förr, nu och i framtiden kommer i kontakt med Kristus har misslyckats eller kommer att misslyckas; de spelar alla fariséernas roll. Vilken är anledningen till ert misslyckande? Det beror just på att det i era föreställningar finns en Gud som är upphöjd och förtjänar beundran. Men sanningen är inte den som människan önskar. Inte bara det att Kristus inte är upphöjd, utan han är ovanligt liten; inte bara det att han är en människa, utan han är en vanlig människa; inte bara det att han inte kan stiga upp till himlen, utan han kan inte röra sig fritt på jorden. Och eftersom det är så behandlar människor honom som de skulle behandla en vanlig människa. De gör som de vill när de är tillsammans med honom och talar till honom utan eftertanke, medan de väntar på att den ”sanne Kristus” ska komma. Ni betraktar den Kristus som redan har kommit som en vanlig människa och hans ord som en vanlig människas. Av den anledningen har ni inte fått någonting från Kristus, utan har istället fullständigt blottlagt er egen fulhet för ljuset” (”De som är oförenliga med Kristus är garanterat motståndare till Gud” i ”Ordet framträder i köttet”). Jag jämförde mig själv med Guds ord och då tänkte jag på hur mitt fördärvade sinnelag och min fulhet hade manifesterat sig när jag hörde Kristus tala. Jag insåg att jag trodde på Kristus men att jag inte förstod hans innersta väsen och jag förstod inte varför han var ödmjuk och dold. Jag hade alltför många egna uppfattningar och föreställningar, och mitt perspektiv på saker och ting var helt absurt. Enligt mina egna uppfattningar och föreställningar kunde ingen, förutom de bröder och systrar som hade direkt tillgång till honom, höra Kristus tala med sina egna öron. Jag föreställde mig att Kristi tal skulle åtföljas av att Kristus öppet annonserade sin identitet och att hans tal skulle ske med en röst som skilde sig från andra, med många eleganta ord och fraser – som någon slags extraordinär man. Jag föreställde mig att Kristi tal skulle åtföljas av ivriga och passionerade tillrop från mina bröder och systrar, och att om mannen som användes av den Helige Ande och Kristus skulle tala efter varandra, så skulle Kristus tala först och mannen som används av den Helige Ande skulle tala sist. Jag avgränsade Kristi ord och verk enligt min egen uppfattning och de gränser jag själv föreställde mig eftersom jag föreställde mig Kristus på ett särskilt sätt. När fakta stred mot min egen uppfattning och föreställning behandlade jag honom – i mitt hjärta – inte som Gud. Istället behandlade jag Kristus som en vanlig människa och Kristi ord som om de var från en vanlig människa. Medan andra erhöll mycket från Kristi tal, fick jag ingenting utan blottade istället helt och hållet mitt sataniska ansikte fyllt av arrogans, högfärd och avsky för sanningen, och gjorde mig själv till en som förkastade och motsatte mig Kristus.

Senare såg jag i Guds ord: ”Ni önskar alltid att få se Kristus, men jag uppmanar er att inte ha så höga tankar om er själva; alla kan se Kristus, men jag säger att ingen är värdig att se Kristus. Eftersom människans natur är fylld med ondska, arrogans och uppror kommer din natur, i samma ögonblick som du ser Kristus, att förgöra dig och döma dig till döden” (”De som är oförenliga med Kristus är garanterat motståndare till Gud” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Ni är inte fromma i ert möte med sanningen, än mindre längtar ni efter sanningen. Det ni ägnar er åt är blint studerande och nonchalant väntan. Vad finns det att vinna med sådant studerande och sådan väntan? Kan ni ta emot personlig ledning från Gud? Om du inte kan urskilja Guds yttranden, hur kan du vara berättigad att bevittna Guds framträdande? ... Endast de som kan godta sanningen kan höra Guds röst, och endast sådana människor är berättigade att bevittna Guds framträdande” (”Guds framträdande har inlett en ny tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”). Guds ord brände ända in i själen och fick mig att förstå att jag inte kunde uppfatta Guds röst eftersom jag var så arrogant och så högfärdig. Jag frestades alltför lätt till att lyssna noggrant, och medhållande nicka till de som hade ställning och status. På samma gång såg jag ner på de som jag kände saknade ställning eller status, och jag skulle inte acceptera det som de sa, även om de talade sanning. När jag lyssnade till tal fokuserade jag inte på sanningen, eller på min egen uppbyggelse, utan ägnade mig istället åt spekulation och granskning, och analyserade vilken sorts person talaren var. Jag upptäckte inget annat än korruption och uppror, uppfattningar och föreställningar. Någon som var så arrogant, upprorisk och saknade kärlek lika mycket som jag – en människa helt utan vördnad och längtan efter sanningen – hur skulle det vara möjligt för mig att höra och känna igen Guds röst. Hur skulle jag vara värdig att se Kristus?

Genom den uppenbarelsen insåg jag äntligen att fast jag ville se Kristus så var jag inte värdig att se honom eftersom satans fördärv satt för djupt i mig. Jag är väldigt arrogant och upprorisk till min natur, jag har ingen del i sanningen och jag förstår inte Kristi innersta väsen. Jag har för många uppfattningar och föreställningar om Gud och i mitt hjärta är den Gud jag tror på ännu en mycket vag Gud, en bild av en mäktig och vältalig figur. Och när jag verkligen ser Kristus kan mina uppfattningar blottas när som helst och mitt arroganta sinnelag flamma upp vilket ögonblick som helst. Därför kan jag – på grund av min egen upproriska natur – endast försynda mig mot Guds sinnelag och till exempel döma Gud och göra motstånd mot honom och därigenom orsaka min egen fördömelse. Nu måste jag utrusta mig själv med sanningen, försöka lära känna min egen fördärvade natur och förstå Kristi innersta väsen genom Guds ord – och försöka bli en som känner och tillber Kristus.

Föregående:Varje ord från Gud är ett uttryck för hans sinnelag

Relaterat innehåll